Lycka på många plan

Posted on

Dom är hemma! Äntligen är vi hela familjen igen. Varje morgon blir Pluttan ledsen när jag går till jobbet. Första dagen tog hon min hand och kramade om den och berättade att hon inte ville att jag skulle gå utan att jag skulle stanna hemma med henne och pappa. Älskade älskade unge.

Igår fick jag ett infall efter att fundert någon vecka på att det är dags att byta telefon så slog jag till på lunchen. Så nu har jag en sprojlans ny mobil. Hejdå Apple, hej Sony. En ganska stor omställning men jag är supernöjd!

Jag var dessutom ut och tränade igår och det gick bättre än jag kunde tro så det känns riktigt bra. Målet just nu är Bellmanstafetten som jag ska springa med jobbet. Bara några veckor att slipa formen på. 

Som om inte allt detta vore nog så är det endast en och en halv dag kvar innan jag får semester igen.

Så från dipp till topp, precis som livet ska vara. Om man inte har det jobbigt ibland känns dom där topparna inte lika höga. Och så tror jag inte man kan njuta lika mycket av utsikten.


Jag lever

Posted on

Jag kraschade igår. En liten krasch, tårar som rann och saknaden efter maken och barnet enorm. Jag somnade vid elva och sov till efter kl 8 i morse. över 9 timmars sömn och hade jag inte varit så in i norden kissnödig hade jag nog fortfarande legat kvar.

Nu sitter jag i soffan och har ätit frukost. Vad jag ska göra idag återstår att se. Men jag hoppas att den kommer innehålla en chailatte och en tur i skogen. Just nu sitter jag fast i soffan. Så skönt att inte ha några måsten idag. Jag orkar inte städa idag så jag blundar för hur stökigt det är i lägenheten. Stöket som uppstått under en vecka då jag jobbat alla vakna timmar och inte tagit tiden att plocka undan något. Jag småler åt det faktum att jag ska försöka lära mitt barn att plocka undan efter sig. Jag som knappt kan det själv.

Idag tar jag dagen som den kommer och njuter av att vara ensam hemma. Njuter av att inte ha några måsten.


Sanningen

Posted on

Idag har jag stått på Hornstullsmarknad, det gick inte så bra. Det gick väl egentligen inte alls bra. Löningshelg tänkte jag – Pride (alternativt semester) tänkte resten av Stockholmarna. Jag kommer att ge marknaden ett nytt försök senare i höst och se om det är bättre då. Men jag hade väldigt trevligt idag. Träffade många trevliga människor som också stod och (inte) sålde.

Så – om man har stått på marknad hela dagen, jobbat arslet av sig under hela veckan innan, vad gör man då? Sätter sig i soffan och tittar på teve? Jo, jag försökte men blev genast rastlös och även om teven fortfarande är på så har jag dessutom hunnit sticka en strumpa.

strumpa rosa-grön

Texten nedan skrev jag i torsdags och nu sitter jag med facit i hand.

Jag vet att jag är på gränsen och att jag måste vara rädd om mig, men det går inte. Det glöms bort. Trots att jag jobbar heltid denna vecka har jag ett späckat schema även för kvällarna.

Jag räknar timmar jag har på mig för att göra alla de saker jag önskar att jag skulle hinna med. Om det går riktigt bra kanske jag hinner med ännu mer. Snart är det marknad och jag ska stå och sälja det jag under stor press och stress har knåpat ihop. Tänk om ingen köper något. Om det jag riskerar min hälsa för är något som ingen vill ha.

Under veckan som gått har jag hunnit snäsa av min mamma via telefon och gråta i luren med min man. Jag lyssnar på Avig Maria medan jag jobbar och börjar gråta när hon berättar om kraschen. Jag hukar mig bakom skärmen för att ingen ska märka något och försöker att inte snörvla så högt. Fan. Tänk om jag trillar dit på grund av det här. Jag vet att det jag behöver är en lugn kväll men jag har tagit på mig så många måsten att jag inte vet om det går. Egna måsten som inte riktigt borde kunna räknas till måsten. Inte om man jämför med att andas. Det är ett måste, äta och sova är också måsten, men det är inte det jag har med i min planering. Det handlar om andra saker som att sticka, virka, sy och fästa trådar. Jag kan inte sitta still för länge, det finns alldeles för mycket att göra. Rastlös. Utan rast. Utan möjlighet att kunna ta en rast. En rast som kroppen skriker efter.

Den app som jag lyssnar via är dessutom extra anpassad för oss stressade människor. Förutom att lyssna på en bok som den är inläst kan man dessutom skruva upp hastigheten och lyssna på 1.25 % hastighet, eller 1,5 % kanske. Bara för att hinna med ännu mer. För tänk om en uppläsning av en bok drar ner mitt eget tempo, den rasande fart som jag önskar att jag kunde göra allt annat i. Tänk om den fick mig att stanna upp och faktiskt lyssna. Lyssna på boken, på kroppen, på mitt eget hjärtas slag.

På lördag står jag på marknad, min faster och min mamma kommer att hjälpa mig. På söndag ska jag vila. Inte göra något, njuta av resultatet av marknaden, eller gråta en skvätt om det gått dåligt. Snälla kroppen, orka till på söndag!

Och här sitter jag nu alltså, med all möjlighet i världen att koppla av, stressa ner, ta det lugnt. Men jag kan inte. Kan inte sitta still, kan inte låta bli att fortsätta skapa. Kan inte stänga av.

I kväll ska jag försöka gå och lägga mig tidigt (har somnat efter midnatt hela veckan) och imorgon har jag inget alarm som väcker mig. Jag är övertygad om att min kropp behöver sömn mer än något.

/Hanna – over and out


En semester kommer smygande

Posted on

  
Idag gör jag min sista dag på jobbet innan semester. Därför passar jag på att vara så här sommarfin. 

Denna gång blir det en och en halv veckas semester. Sen ska jag jobba igen. Jag har valt att ta en uppdelad semester för jag har kommit på att det är det som passar mig bäst. 
Ledig någon vecka och sedan in att jobba en eller två veckor. Är det dessutom så att Älsklingen och Pluttan är uppe i Jämtland medan jag jobbar så känns det ju lite som semester ändå. 
Så idag är det sista jobbdagen, imorgon semester, solen och värmen förgyller dagen och jag verkar vara tillbaka i blogglandia. En riktigt bra dag tycker jag!


VAB-marathon 

Posted on

I början av januari hade Pluttan vattkoppor. Då trodde jag att vi gjorde ifrån oss vårt vabbande för denna gång. Men nu är vi ju i vabbruari så då går tydligen ingen fri(sk). 

Men då är det ju skönt att få bryta av med jobb åtminstone varannan dag och hålla tummarna att snart, snart är hon frisk igen. 

  
Om jag varit piggare än jag är idag? Japp!