En tillbakablick

Posted on

Ikväll har jag suttit och tittat igenom foton som jag sparat på min externa hårddisk. Där finns en hel del kan jag tala om. Jag fastnade lite extra i mappen med foton från vårt bröllop. Tänk att det snart är två år sedan. Det känns både som nyss och som länge sen. Jag gillar den här bilden extra mycket dels för att vi byter ringar just då men också för att det är en av de få bilderna där det verkligen syns att jag är gravid. (Jag var i v 32 när vi gifte oss)

_Z7A0355_sv

Så det gör jag ikväll. Myser i soffan med en kopp te och tittar på bilder från förr. Fotograf var Benita på North Studios.


Att bli mamma

Posted on

Idag är dagen då vår dotter var beräknad. Men jag har redan hunnit vara mamma i 10 dagar. Mer om vad som hände tar vi en annan gång. Jag tänkte bara kika in och ge er en bild på världens sötaste fot. 20130610-181933.jpg

Det har varit 10 otroligt omtumlande men underbara dagar. Älsklingen sköter markservicen mest på grund av såret från kejsarsnittet. Det är jobbigt att inte kunna röra sig som vanligt. Att ta sig upp från liggande är fortfarande svårt och jag kan inte gå i min vanliga promenadtakt utan att få ont. Men det blir bättre för varje dag och jag är så glad att jag har Älsklingen hemma en vecka till.


Att räkna ner

Posted on

20130425-175835.jpg

Nu har jag 19 arbetsdagar kvar innan jag går på mammaledighet. Eller ja, jag har semester först i två veckor sen är jag mammaledig. Det känns både konstigt, skönt och lite stressigt. Det sistnämnda resulterade i en timmes övertid nu på eftermiddagen men nu är jag äntligen på väg hem.

Ikväll blir det myskväll, precis som igår, och i förrgår. Det gäller att passa på innan plutt kommer och det inte längre är jag som bestämmer.


Halva vägen och en super vår

Posted on

Jag gillar inte måndagar. Jag har sällan gjort det. Det har tyvärr inte heller blivit bättre med graviditeten. Det är som att kroppen fortfarande är sovande och inte alls kan tänka sig att röra sig och sitta upp och framför allt inte få en massa frukost i magen. Det hela lugnar sig dock ett tag efter jag kommit till jobbet och sen flyter dagen på.

Men idag är det inte vilken måndag som helst. Jag har gått halva tiden. 20 veckor har gått och 20 veckor är kvar (förutsatt att plutt*n kommer på utsatt dag, vilket jag iofs tvivlar på) Men jag har mycket att se fram emot innan dess. New york-resan som är närmare än två veckor bort, en kort men efterlängtad påsk, efter det gifter vi oss och sen ska det fixas i lägenheten med massa nya möbler och barngrejer innan det är dags att göra sista dagen på jobbet och bara vara hemma och vänta på att bli mamma.

Vilken super vår det här kommer bli.

Bjussar på en magbild. Jag älskar min mage, den är just nu sådär lagom. Lagom stor (det ser inte ut som jag svept ett par påsar chips, eller?) lagom i vägen, så där att jag märker det men inte jobbigt än och jag kan fortfarande ha mina tröjor, åtminstone de som är långa, andra slutar strax nedan naveln och jag är inte säker på att det funkade ens när jag var 14.

BildJo, jag ser kanske lite trött ut, jag har inte fixat varken hår eller smink. Men det bjussar jag på.


Vaccination

Posted on

Om två veckor vaknar vi efter den första natten på hotell i New York. På grund av/tack vare graviditeten vill vi inte vänta med bröllopsresan till efter bröllopet. (då kommer jag ha mindre än 2 månader kvar till bf) så vi är borta över min födelsedag istället.

När vi nu då bestämt oss för New York och resan börjar närma sig är det ju inte så konstigt att jag blir lite orolig när de går ut med feta rubriker i kvällstidningarna (har de andra rubriker än feta?) att om du ska åka dit måste du vaccinera dig, annars riskerar du att dö.

Tja, vad ska man göra. Nu tillhör jag ju en riskgrupp (gravid) och har dessutom inte bara mig själv att tänka på. Så vi trotsade kylan. (För det är inte jättemysigt när det är 15 grader kallt) och åkte iväg för att vaccinera mig. Det slutade med att vi kom därifrån med ett varsitt plåster, för hon kunde inte tro att min Älskling tänkte åka dit utan att vaccinera sig. Mer försäljning och mindre oro för den blivande mamman!

Nu har jag fixat chokladbollar och en rulltårta och väntar bara på att Älsklingen ska hämta upp mig och köra ut till ön där det vankas middag och mys. Vi hoppas att kusinen kan få plutt*n därinne att börja sparka så det känns utifrån också. Fortfarande känner jag mig inte riktigt säker på om jag känt någon rörelse själv än. Men, men senare kommer jag väl bli less på alla sparkar så jag ska inte klaga.