Att börja bli redo

Posted on

Tänk att snart är han här. Lillebror.

I slutet på förra graviditeten gick vi till ett ultraljud för att se om Pluttan i magen låg med huvud eller rumpa ner. Det tog bara en sekund för sköterskan att se att hon låg i sätesbjudning. Det gjordes även mätningar som dock visade att hon var -27% jämfört med ”normal” fostret i motsvarande vecka. Efter det blev det dels bestämt att jag skulle föda genom kejsarsnitt och de sista (tre) veckorna var vi på specialistmödravården på SÖS två gånger i veckan för att göra flödeskontroller eller CTG och ibland både ock. När det till slut blev snitt hade jag inte haft en enda förvärk, vad jag minns hade jag inte ens känns av sammandragningarna.

Så här sitter jag och väntar på att få känna hur en värk egentligen känns. Hur är förvärkarna och hur ofta kan de komma och gå utan att det faktiskt betyder att något är på gång. Jag är så otroligt novis, så det är väldigt pirrigt trots att jag har barn sedan innan.

Men jag känner mig redo. Och här hemma börjar vi också bli redo. kläder är tvättade och lagd i byrå, vi har fått ett babynest som är redo att agera sovplats de första nätterna hemma och skötbordet är iordningställt.